Hem Nyhetsbrev Felanmälan Bra att veta Historia Styrelse Stadgar Ekonomi Bilder Kartor


 
Bastugatan 25.

Sträckan mellan Kattgränd och Bellmansgatan hette Öfre Badstugugatan fram till 1885. ”Ofwere Badstwge gathan” i Holms tomtbok från 1679. Förr fanns det nämligen badstugor vid vattnet nedanför Mariaberget.

Öfre Badstugugatan kunde ibland skrivas Öfra Badstugugatan (femininum). Gatan fick namnet Badstugatan vid den stora namnrevisionen i Stockholm 1885.

Mellan 1885 och början av 1930-talet hände det att Badstugatan kallades Södra Badstugatan. Här kan du läsa varför.

Omkring 1940 började man skriva Bastugatan istället för Badstugatan.

Kvartersnamnet Katthuvudet skrevs ”Kattehufwe” på Petrus Tillaeus karta från 1733. ”Kattehufwudh” och ”Kattehwfwdh” i Holms tomtbok.

Namnet Mariaberget fastställdes vid namnrevisionen 1885, som benämning på ”parken i qvarteren Kattfoten större och Bössan”. Men det hade använts långt tidigare. Idag kallas hela området norr om Hornsgatan mellan Torkel Knutssonsgatan och Pustegränd för Mariaberget. I mitten av 1600-talet förekom namnet Kattbergen.

Det ursprungliga namnet på Södermalm var Åsön. Det användes långt in på 1600-talet och syftar på den 60 kilometer långa rullstensås som sträcker sig genom Stockholm, från Arlanda till Jordbro.

Slutledet malm, i Södermalm, betyder sandigt och grusigt markområde.

Klicka här om du vill läsa om gaturegleringen i Stockholm på 1600-talet.



Bastugatan 25.
Del av ritning från 1759.

Så här såg det ut på Bastugatan 25 för länge sedan. Huset byggdes för kläddrängen And. Smedsberg och ritningen är daterad 27 september 1759, bara några månader efter den stora Mariabranden.

Huset låg vänt mot gatan och anslöt till ett äldre hus som låg vinkelrätt in mot gården. Klicka här om du vill kika närmare.

Samtidigt som And. Smedsberg byggde 25:an lät kläddrängen Jeremias Tångberg uppföra 27:an. De båda husen fick en del gemensamma drag.
(En kläddräng var en tapetserargesäll.)

Med tiden skedde förstås förändringar. Gamla 25:an förlorade sin körport och allt vänster därom, medan 27:an kom att växa på höjden.


Bastugatans krön, västerut.
Du kan se husens nummer om du placerar markören över bilden.
På skylten över entrén till 27:an står det: ”A. Folke, SKOMAKARE”.
Foto: D. Carlsson, 1926 / Stockholms Stadsmuseum.

Fotografiet ovan togs 1926. Tvåvåningshuset närmast kameran var Bastugatan 25 i kvarteret Katthuvudet 17. Ingång från gården. (Enligt 1810 års ordning har 25:an tomtnummer 17, enligt 1729 års ordning gäller siffrorna 79 och 80.)

Huset var byggt i tegel och hade vid den här tiden gul puts. Den 6,3 meter breda gatufasaden hade en gördellist som var rikt ornerad med bl.a. blommor i hög relief, troligen av gips.


Bastugatan 25.
”VED LYSOLJOR & EXPRESS”, står det på skylten.
Foto: D. Carlsson, 1923 / Stockholms Stadsmuseum.

Spisar i huset Bastugatan 25.
Foto: Leffler, 1929 / Stockholms Stadsmuseum.



Ungefär så här såg det ut 1929 på Bastugatan 25, just innan rivningen.

År 1865 lät ornamentsbildhuggare Carl Gustaf Öberg bygga sig en verkstad på Öfre Badstugatan 25, vinkelrätt mot det gamla husets södra gavel.

En fristående verkstads- och förrådsbyggnad uppfördes 20 år senare, år 1885. Den låg till vänster innanför planket till Badstugatan 25. Beställare den gången var ornamentsbildhuggare Richard Sundell, som bodde med sin familj i sju rum och kök på Tavastgatan 16.

Ägare tlll Tavastgatan 16, Badstugatan 23 och 25 var Carl Gustaf Öberg. Richard Sundell var gift med hans dotter Ida Carolina. Den som en gång i tiden hade köpt fastigheterna var Carl Gustafs far, handlanden Johan Olof Öberg, född 1798.

När Sundells verkstad på Katthuvdet 17 revs är ännu oklart. Vårt sista spår efter byggnaden är för närvarande från 1908. Den försvann förmodligen någon gång mellan 1908 och 1918.

En ledtråd kan vara att Richard Sundell byggde om gårdshuset på Tavastgatan 16 till ett gipsgjuteri 1917-18. Möjligen var det i den vevan som verkstaden på Katthuvdet 17 revs.

Richard Sundell utförde genom åren bland annat ett rikt dekorerat stucktak i Konstnärshuset på Smålandsgatan 7. Han gjorde även ornamenteringar i Sveasalen på Hamngatan 18. Dessutom inredde han och ägde Orientaliska Irrgång-Salongen, Nya Panoptikon och Eden-Salongen, allt beläget en trappa upp på Hamngatan 18B. Med tiden kallade han sig direktör.

Klicka här om du vill läsa mer om stuckatörer i Stockholm.


Bastugatan österut. Parken till vänster
och Richard Sundells verkstad på Bastugatan 25 till höger.
Foto: Emma Eklund, 1908 / Stockholms Stadsmuseum.


Bastugatan österut, från krönet, c:a 1910.
(Fotografiet växlar till nutid om du placerar markören över det.)


Bastugatan 19-23.
På skylten över ingången till det ljusa huset, nummer 21, står det:
”G.T. Johansson, SKRÄDDARE, beställn. och reparat. emottages”.
På hörnet nere vid Blecktornsgränd låg en matvaruaffär.
Foto: G. Selling, 1926 / Stockholms Stadsmuseum.

De gamla husen efter Bastugatans södra sida i kvarteret Katthuvudet, mellan Blecktornsgränd och en bit över krönet, revs 1929-30.

Så här skrev Stockholms-Tidningen, lördagen den 28 september 1929:
”Södra Badstugatan uppe på Mariaberget har hittills fått behålla sina idyller tämligen orörda, men nu börjar det lida mot slutet även för dem. Det första tecknet härpå är att huset Badstugatan 23 i kvarteret Katthuvudet i dagarna har försålts, vilket naturligtvis betyder detsamma som att det skall rivas och ersättas av en modern hyreskasern. Det äldre partiet av fastigheten är en byggnad från början av 1700-talet. Den tillhörande trädgården, som för ett kvartssekel sedan var försedd med springbrunn, amoriner och trädgårdssnäckor, har under det senaste åren fått växa hur den velat, vilket kanske inte alldeles varit utan sin charm.”


Backen västerut mot Bastugatans krön, från Blecktornsgränd.
En osignerad väggmålning i entrén Bastugatan 19.



År 1930 var det Stockholmsutställning på Djurgården. Funktionalismen introducerades och på utställningen visades bostäder som var billiga och rationella att tillverka. Sverige hade nämligen den lägsta bostadsstandarden i Europa vid den här tiden och de styrande ville råda bot på eländet. 

Samma år började bygget av Bastugatan 19, 21, 25 och 27. Huvudsakligen ettor. Folk hade inte råd med annat. Arbetslösheten i landet var hög, 10-12 procent 1930 och den skulle stiga till över 20 inom de närmaste åren.

Bastugatan 25 ritades av arkitekt Björn Hedvall och uppfördes av Byggnadsfirman Andersson & Bergman.

Ansökan om bygglov lämnades in till Stockholms Stads Byggnadsnämnd i april 1930. I slutet av oktober meddelade nämnden att stommen för nybyggnaden var i fullbordat skick och avsynad utan anmärkningar. Ansökan om slutbesiktning kom in i mitten av januari 1931. Då fattades bara pust på fasaden mot Bastugatan samt en del målning och tapetsering. Till sommaren 1931 var huset helt klart. Det gick undan.

Huset på Bastugatan 25 fick fem våningar mot gatan och sex våningar mot de lägre liggande gårdarna. Slätputsad fasad, släta fönsteromfattningar och sockel av mörkgrå skiffer. Entrén fick väggar klädda i kolmårdsmarmor. Lägenheterna fiskbensmöstrad ekparkett.



Bastugatan 25.

(Klicka här om du vill se bilden i större format.)

På varje våningsplan blev det plats för elva enrumslägenheter. Utom på nedre botten där det bara gick att få in sex ettor, alla mot gårdarna på södersidan. Övriga utrymmen på nedre botten användes för bl.a. källarförråd, tvättstuga, kol- och pannrum.

I senare tid har många lägenheter i huset blivit sammanslagna.

De gamla husen efter gatans södra sida var betydligt mindre än de nybyggda, och för att slippa numrera om hela gatan, efter nybyggnationerna, hoppade man helt enkelt över husnummer 23 och 29. Därför har vi nuförtiden bara husnummer 19, 21, 25, 27, 31, 35 och 37 i kvarteret Katthuvudet på Bastugatan.


Mariatäppan (Ivar Los park).
Foto: Lennart af Petersens, 1940-talet / Stockholms Stadsmuseum.


Grönområdet mitt emot Bastugatan 21 och 25 blev på 1940-talet en lekpark med det officiella namnet Mariatäppan. Men den kallades ofta för Bastuparken. 1934 flyttade Ivar Lo-Johansson in på Bastugatan 21. När han dog 1990 döptes parken efter honom.

Klicka här
om du vill läsa mer om Ivar Los park.


Annons i Stockholms-Tidningen, 30 april 1931.
Det året var den genomsnittliga årslönen för en manlig
industriarbetare c:a 2600:-. För en manlig civilingenjör 9300:-.
Ad. Fr. Torg (Adolf Fredriks Torg), som nämns i annonsen,
bytte namn
1959 och blev Mariatorget.

Konstnären och författaren Gösta Adrian-Nilsson (sign. GAN) flyttade till Stockholm år 1931 och finns i telefonkatalogen på adress Bastugatan 25 från 1932 fram till sin död 1965. Konstnären Einar Jolin bodde enligt samma källa i huset mellan 1936-1943.

”Redan i Norge hade han [Einar Jolin] i en svensk tidning sett en annons om ledigt rum i ett nytt hus på Söder och sökte nu upp fastigheten i fråga, som låg uppklättrad högt över Söder Mälarstrand och Mariabergets väldiga ravin, Bastugatan 25. Det rum, som han på fläcken hyrde, låg fyra trappor upp i huset med utsikt över Riddarfjärden, Riddarholmen och Staden mellan broarna mot Norrmalm och Vasastan. Från en terrass på taket var utsikten ännu mer sagolik. Hela Stockholm låg där för hans fötter.”

Ur Einar Jolin — En biografi av Nils Palmgren
utgiven i Stockholm på Wahlström & Widstrands förlag, 1947



Stockholm från söders höjder.
Einar Jolin, 1938.



Utsikt från Mariaberget, etsning av Harald Sallberg, 1930.
Huset i förgrunden är Bastugatan 24.
Till vänster skymtar 26:an.


Bastugatan 22-26, någon gång mellan 1885-1910.
Foto: Kasper Salin / Stockholms Stadsmuseum.
(Bilden delförstoras om du placerar markören över den.)

På Bengt Jönssons hemsida Södermalm i tid och rum, kan du läsa mer om Södermalm – och Bastugatan. Samt om Människor på Mariaberget ur Stockholmsliv, Staffan Tjerneld, 1950.

Våra grannar i bostadsrättsföreningen Katthuvudet 26 (Bastugatan 21) har en hemsida med intressant läsning om Mariaberget och 21:an.
Även brf Katthuvudet 25 (Bastugatan 27) och Katthuvudet 14 (Bastugatan 31) har hemsidor.

Ivar Lo-Johansson om Bastugatan. Texten är hämtad från en antologi om det gamla Södermalm som heter Söder, stadsdel med profil, Natur och Kultur, 1967.

Misär och idyll, en text av Jan Fridegård från Stockholms-Tidningen, 1938.

Ur Nationalencyklopedin om Björn Hedvall:
Hedvall, Björn, 1889–1982, arkitekt. H. var en mycket kunnig projektör, tränad bl.a. som ritare hos Osvald Almqvist. I H:s självständiga verksamhet i Stockholm från 1921 till mitten av 1960-talet framträder särskilt verken i 1920-talets nyklassicism och 1930-talets funktionalism genom stilsäkerhet och elegans. H. ritade hundratals bostadshus, de flesta i Stockholm men även i Linköping, Karlstad m.m., vidare mer än 20 biografer som Metropol-Palais (senare Lyran; 1927), Paraden (1932), Royal (1936) och Park (1941) i Stockholm, restauranger som Metropol (1926) och Konstnärsbuffén (KB) samt Eden Hotel, en av Stockholms första funktionalistiska byggnader (1930). H. ritade också åt Marinförvaltningen bl.a. Sjökrigsskolan i Näsbypark (1942).

Ur Innanför portarna, Stockholms trapphus 1880-1940,
av Olof Antell och Nino Monastra:
Den nya stilen [funktionalismen] etablerade sig långsamt och stegvis. Frankrike och Tyskland hade gått före. Några svenska arkitekter, till exempel Björn Hedvall och Uno Åhrén, ritade redan på 20-talets slut hus i funktionalistisk stil, innan Stockholmsutställningen 1930 i Gunnar Asplunds formgivning hade banat vägen.



Klicka här
om du vill ha mer information om Björn Hedvall. (En PDF-fil från Stadsmuseet.)

Vill du fördjupa dig ytterligare finns en mycket intressant bok om Björn Hedvall och hans arbete. Den heter Renhårigt och enkelt, skriven av Catrine Jurgander och Katarina Juvander.