Bastugatan 25
Bastugatan har sitt namn efter de badstugor som under medeltiden låg nere vid stranden.
Den del av Bastugatan som motsvarar sträckan Torkel Knutssonsgatan-Bellmansgatan har från 1670-talet fram till 1885 vanligtvis kallats Övre Bastugatan. År 1679 skrev man Öfwere Badstwge gathan.
Gatan fick sitt nuvarade namn vid en stor namnrevision år 1885, då många gator runt om i stan bytte namn.
Många av de gamla husen efter Bastugatans södra sida revs 1929-30.
Så här skriver Stockholms-Tidningen, lördagen den 28 september 1929:
”Södra Badstugatan uppe på Mariaberget har hittills fått behålla sina idyller tämligen orörda, men nu börjar det lida mot slutet även för dem. Det första tecknet härpå är att huset Badstugatan 23 i kvarteret Katthuvudet i dagarna har försålts, vilket naturligtvis betyder detsamma som att det skall rivas och ersättas av en modern hyreskasern. Det äldre partiet av fastigheten är en byggnad från början av 1700-talet. Den tillhörande trädgården, som för ett kvartssekel sedan var försedd med springbrunn, amoriner och trädgårdssnäckor, har under det senaste åren fått växa hur den velat, vilket kanske inte alldeles varit utan sin charm.”
Bastugatan österut, från krönet, c:a 1910
(Fotografiet växlar till nutid om du placerar markören över det.)
År 1930 var det Stockholmsutställning på Djurgården. Funktionalismen introducerades. Världen var drabbad av ekonomisk depression och arbetslösheten var hög.
Det året började man bygga huset på adress Bastugatan 25 (Katthuvudet 17). Fem våningar med sockel av mörkgrå skiffer, slätputsad fasad med släta fönsteromfattningar och genomgående trappfönster.
Huset ritades av den kände biografarkitekten Björn Hedvall och uppfördes av Byggnadsfirman Andersson & Bergman. 1931 stod det färdigt.
Bastugatan 21-23, kv. Katthuvudet, österut, c:a 1900
De ursprungliga fastigheterna efter gatans södersida var betydligt mindre än de som byggdes under 1930-talet. För att slippa numrera om hela gatan efter nybyggnationerna hoppade man över husnummer 23 och 29. Därför har vi idag bara husnummer 19, 21, 25, 27, 31, 35 och 37 i kvarteret Katthuvudet på Bastugatan.
Utsikt från Mariaberget, etsning av Harald Sallberg, 1930.
Huset i förgrunden är Bastugatan 24.
Sommaren 1935 kunde man läsa i storstadspressen att myndigheterna hade planer på att riva alla gamla hus efter Bastugatans norra sida. De ville bygga en ”Lärkstad” med lamellhus och park. Men folk protesterade och projektet stoppades.
Bastugatan 26, 1908 (Ivar Los park)
På den tiden låg det två 1700-talshus i vad som idag är Ivar Los Park (Bastugatan 26). Husen revs – ”av misstag”. Kvar blev en liten park som på 1940-talet blev till lekpark med namnet Mariatäppan. 1934 flyttade Ivar Lo-Johansson in på Bastugatan 21. När han dog 1990 döptes parken efter honom.
En del exteriörscener till filmen Söderkåkar (1932), spelades in i parken. Dessutom kunde man se filmens konstapel Karlsson (Weyler Hildebrand) patrullera längs skifferfasaden på Bastugatan 25-27.
Bastugatan 25
(Klicka här om du vill se bilden i större format.)
Konstnären och författaren Gösta Adrian-Nilsson (sign. GAN) flyttar till Stockholm år 1931 och finns i telefonkatalogen på adress Bastugatan 25 från 1932 fram till sin död 1965. Konstnären Einar Jolin bor enligt samma källa i huset mellan 1936-1943.
”Redan i Norge hade han [Einar Jolin] i en svensk tidning sett en annons om ledigt rum i ett nytt hus på Söder och sökte nu upp fastigheten i fråga, som låg uppklättrad högt över Söder Mälarstrand och Mariabergets väldiga ravin, Bastugatan 25. Det rum, som han på fläcken hyrde, låg fyra trappor upp i huset med utsikt över Riddarfjärden, Riddarholmen och Staden mellan broarna mot Norrmalm och Vasastan. Från en terrass på taket var utsikten ännu mer sagolik. Hela Stockholm låg där för hans fötter.”
Ur Einar Jolin — En biografi av Nils Palmgren
utgiven i Stockholm på Wahlström & Widstrands förlag, 1947
Utsikt över Riddarholmen
Einar Jolin, 1937
”Under 30-talet uppfördes femvåningsbebyggelsen vid Bastugatans södra del mellan Timmermansgatan och Blecktornsgränd (kvarteren Katthuvudet och Kattan större), vilken tillsammans med Laurinska huset och Mälarborgen helt dominerar silhuetten på Mariabergets krön. Den kompletterades 1961 med ett sexvåningshus vid Bastugatan-Skolgränd-Tavastgatan. Den tidigare bebyggelsen i dessa kvarter var av ungefär samma karaktär som den ännu kvarvarande i kvarteret Kattfoten större norr om Bastugatan.”
Ur Mariaberget : en beskrivning av Mariabergets bebyggelse
utg. av Stadsmiljögruppen och Mariabergskommittén
Förf. Erik Lundqvist
Gebers förlag, Stockholm 1965
Östra Mariaberget från Riddarholmen.
Högst upp Laurinska huset. Nedanför på kajen Mariahissen.
Tornet längst till vänster hör till S:ta Maria Magdalena Kyrka.
Mälarborgen längst till höger.
Mälarborgen vid Timmermansgatan uppfördes 1889.
Laurinska huset vid Bellmansgatan–Bastugatan uppfördes 1891-92.
Bastugatan från Skinnarviksberget,
oljemålning av Hjalmar Palmer.
Bastugatan 22-26, omkring 1915
(Bilden delförstoras om du placerar markören över den.)
Backen västerut mot Bastugatans krön, från Blecktornsgränd.
(En osignerad väggmålning i entrén Bastugatan 19.)
Enligt 1927 års upplaga av Röda boken : adress- och telefonkalender för Stockholm med förorter, hade det året följande personer telefon i de små husen vid Bastugatan 21, 23 och 25:
I gamla 21:an, Gottfr. Johansson, skräddarmästare och i gamla 23:an, B. Larsson, tjänsteman. I gamla 25:an, Lundborg & Eriksson (Expressbyrå och Vedhandel) samt Gurli Petterson, lokaltelefonist.
Ivar-Lo Johansson om Bastugatan.
Klicka här om du vill ha mer information om Björn Hedvall. (En PDF-fil från Stadsmuseet.)
Ur Nationalencyklopedin:
Hedvall, Björn, 1889–1982, arkitekt. H. var en mycket kunnig projektör, tränad bl.a. som ritare hos Osvald Almqvist. I H:s självständiga verksamhet i Stockholm från 1921 till mitten av 1960-talet framträder särskilt verken i 1920-talets nyklassicism och 1930-talets funktionalism genom stilsäkerhet och elegans. H. ritade hundratals bostadshus, de flesta i Stockholm men även i Linköping, Karlstad m.m., vidare mer än 20 biografer som Metropol-Palais (senare Lyran; 1927), Paraden (1932), Royal (1936) och Park (1941) i Stockholm, restauranger som Metropol (1926) och Konstnärsbuffén (KB) samt Eden Hotel, en av Stockholms första funktionalistiska byggnader (1930). H. ritade också åt Marinförvaltningen bl.a. Sjökrigsskolan i Näsbypark (1942).
Ur Innanför portarna, Stockholms trapphus 1880-1940,
av Olof Antell och Nino Monastra:
Den nya stilen [funktionalismen] etablerade sig långsamt och stegvis. Frankrike och Tyskland hade gått före. Några svenska arkitekter, till exempel Björn Hedvall och Uno Åhrén, ritade redan på 20-talets slut hus i funktionalistisk stil, innan Stockholmsutställningen 1930 i Gunnar Asplunds formgivning hade banat vägen.
|
